Det var en stor lättnad att komma in genom dörren och känna värmen sprida sig i kroppen.
Jag kan meddela att jag var en isbit när jag vandrade omkring i stallet, jag kände varken mina fingrar eller tår. Ansikten kändes konstigt kunde knappt röra mig där ute i kylan är glad att jag är hemma nu (:

Det ändå som gör att man orkar vara ute i den hemska kylan är hästarna (: Är glad att dom finns!

Nu blir det lite lunch och sen Farsta med mammsen ;) Sandra har fortfarande nackspärr, hoppas det löser sig!

Fina vinterland! Men föörrr kaaaalt